Jag kan aldrig mer gå hem, för mitt hem ligger bakom mig, i ruiner Vart än Jag ger mig hän, bär Jag rastlöshten och rotlösheten inom mig Jag vandrar vilsen runt, mellan erfarenheter på okända gator Åh Jag hoppas komma fram, något mer klokare än den där ynglingen som en gång försvann (men vad minns du av honom) Jag minns den där festen nånstans 2003 Hon va full å Jag va full å hon la sig breve Och kysste mig på munnen å sa det här är den vackraste stunden vi levt Desto mer som jag förstår, desto klarare jag inser att jag ingenting begriper Men försöker kämpa på, trots osäkerheten som finns tätt intill mig En resa utan mål, så känns oftast livet som rinner förbi en Å vart jag än vill nå, så slingrar sig vägen, men leder alltid frammåt ändå (och vad minns du mer) Jag minns oss i en bil nånstans sommaren efter Fyra vänner i en rosthög i hundratals mil Och regnet som föll det fick ackompanjera den vackraste stunden vi levt Så vackert men så kallt, det blåser i staden dit jag en gång begav mig För att hitta mig en plats, i ett virrvarr av människor och intryck och känslor Här är jag ingen alls, ingen känner igen mig när eller stannar och hälsar Ingen känner någon alls, det är en helt annan värld här, jag är en främling på väg någonstans (men vad är det sista som du minns) Jag minns den sista kvällen när du talade till mig Du sa, vi släpper allting och följde med dig hem Och fast än allt tog slut sen så blev den där kvällen den vackraste stunden vi levt Men när allting kommer kring, blir även den här dagen, ett upputsat minne Som sällar sig till, en samling av bilder och ihopklippta filmer (för Jag minns dom så) Och nu står Jag här nånstans 2011 åh jag undrar ska det bli av mig själv men du tittar mig i ögonen och viskar i mitt öra det här är den vackraste stunden vi levt