Jon Magnusson - Vakna

Du vaknar upp till en värld som tillhör alla andra, förutom dig
Du kastar sten, utan mål men träffar alltid nån, som gjort dig ont

Och aldrig ska du någonsin vilja fly eller ge upp, och aldrig ska du se tillbaka

För där bland minnena ligger dina sorger så varsamt gömda, bland all din smuts
Den täcker sår som alltid blir för evigt öppna, utanpå, utanpå

Men dom har gjort dig så mycket starkare än du någonsin trott, och dom har lärt dig nått om livet

För livet träffar dig mitt i pannan helt ursinnigt, men du står kvar, men du står kvar
och knyter handen långsamt för att det ska kännas, som i ett hav, som i ett hav

Ett hav av alla andra människor som är precis som du, och som står härdade av tiden

Tiden är det enda som kan bleka dina ärr, så gott det går, så gott det går
Men dom finns kvar, och nya kommer utav din obeveklighet, se aldrig ner, se aldrig ner

För aldrig ska dom kunna få dig  att falla ner på knä, för du står stadigt i ditt motstånd

När du blir gammal och när du drar dina sista andetag, säg farväl, säg farväl
Till ett liv, som mot alla odds fyllts av glädje och av lust, mellan allt det grå, mellan allt det grå

För aldrig har du någonsin velat fly eller ge upp, och nu kan du se tillbaka
På allt det där som en gång gjorde dig till de du en gång var, som du kan ta med dig ner i jorden

Somna sen in, lycklig över stunden som du fick, på vår jord, på vår jord
Och känn dig stolt över kampen där du segrade till sist, den dröjer.... den dröjer alltid kvar